Råd till dig som vill låta din lundehund få valpar

Från norska lundehundklubbens hemsida har avelskommittén hämtat inspiration till följande:

Avelskommittén i Svenska Lundehundsällskapet vill med nedanstående rader ge dig några råd på  vägen. Kontakta oss gärna om du vill diskutera något av innehållet eller ställa frågor om avel.
Lundehundsrasen är lyckligt lottad som tagits så väl omhand, av såväl de norska som de svenska  uppfödarna. Många andra raser som är så numerärt små som vår, har mycket svårt att hitta  parningskombinationer med ner till 0 % i inavelsgrad räknat på fem generationer.

Det kan vi göra:
Målet med en parning är naturligtvis att få friska, trevliga och rastypiska avkommor. Som  uppfödare ska man också tänka långsiktigt, några generationer framåt. Vad kan jag para nästa  generation med för att få ännu bättre hundar? Dessutom måste vi som valt att avla på lundehundar  tänka ännu längre, för vi har mycket stor del i rasens överlevnad på sikt. Det är fantastiskt att  denna lilla särling är räddad till eftervärlden, och vi vill ju alla hjälpa till på den av norska  lundehundsklubben utstakade vägen.

Tikägare:
Ibland blir valen lyckade, ibland mindre så. Det är verkligheten med uppfödning, men alla gör vi så  gott vi kan för vår ras. Viktigt är att du tänker igenom vad du sätter högst värde på hos din ideala  lundehund. Fundera på din tiks för- och nackdelar och vilka egenskaper du vill ha hos hanhunden,  mentala såväl som utseendemässiga. Vissa detaljer får man troligen göra avkall på, men välj aldrig bort  mentaliteten och den låga inavelsgraden. Det kan vara frestande att välja en hanhund som bor i  närheten, men det får inte ske på bekostnad av inavelsgrad och lämplighet i övrigt.
En hane som är champion och bor hos en uppfödare syns alltid mer och är ofta väl använd som  avelshund. Men även de andra lundehanarna behöver gå i avel och sprida sina gener. En hane som  aldrig ställts ut eller fått Very Good på utställning kan få lika vackra avkommor. Naturligtvis är  mentalitet och friskhet viktigast och det har ju ingenting med utställning att göra. En hanhund  som har en ovanlig stamtavla, och/eller inte har syskon som gått mycket i avel, är naturligtvis bra  att välja för genernas spridning. Kolla alltså även upp den tänkta hanens syskon och kusiner. Du  får lättare att hitta hane till nästa generation om du inte “gifter in” dig i de välanvända släkterna.

Hanhundsägare:
Det är viktigt att du också vet vilka egenskaper du vill att din hanhund ska föra vidare i rasen. Du  ska vara lika öppen och noga med din hunds för- och nackdelar som tikägaren ska vara.

För dig som är nybörjare:
Innan du använder din tik/hane i avel, besök SKKs uppfödarsida och hämta blanketter för avel  mm. Läs även sidan om vad du bör tänka på innan du parar din hund. Du har skyldighet att känna  till och följa SKK´s grundregler, avelsregler och uppfödaretiska regler.

Dessutom ska du också ha kunskap om SKKs Avelskommittés policyuttalande om vissa  sjukdommar hos hund.
Här kan du hitta all tänkbar information om uppfödning/avel

Kan skadliga gener utrotas – En artikel av Per-Erik Sundgren Genetica AB